background

Evenemangskalendern

kalender

 

I januari kommer det ett nytt program

”I rosenrött jag drömmer” med jultillägg

Onsdag 28 november 2018 gästades föreningen av Henrik Valentin från Österlen/Malmö och som vanligt är det välfyllt på Stadsbiblioteket. Han berättade om sina vackra rosor och visade bilder på sin ”ruin” i trädgården där American Pillar öppnar sig för trädgårdens bin och insekter. Hans uttryck ”jag älskar när det väller och dräller i trädgården”, förstår man av alla vackra bilder. Rosor är hans stora passion men ibland kan dom få sjukdomar och han tycker inte att man ska investera en månadslön på att bekämpa, enklare är att gräva upp och slänga.

Han gav bl a förslag på hur man gör en ”samtalsöppnare” på en fest: Plocka in en bukett från trädgården och placera den centralt och vips är samtalen igång: -En sådan har jag i min trädgård,-vilket namn har denna växten? o s v

Henrik berättade med kärlek om sina farföräldrar. Hans farfar undervisade i trädgårdsskötsel. Trädgården är nu borta men den gav inspiration när han flera år senare gjorde en visningsträdgård: En trädgård i förfall, på Sofiero slott

Han ifrågasatte också om vi verkligen behöver veta allt om allt i vår trädgård. Han tog ett exempel där en kvinna placerat namnlappar på sina växter under stenar i närheten av växterna. Han hade fått en okänd ros av en bekant vid namn Louise och döpte den till Gardeau de Louise (gåva från Louise)

Andra råd från Henrik var att alla bör ha en sittplats där man inte ser sin trädgård för att undvika att bli stressad; här måste jag gräva, här måste jag rensa ogräs o s v

Alla måste även ha en honungsros, tyckte Henrik och man ska helst plantera tre-enigt för att få massverkan. Pioner har blivit på modet igen och som någon sa: Dom har vett att vissna ner på vintern.

Före pausen, som bestod av glögg och hembakad pepparkaka, läste Henrik en av sina dikter. Efter den bytte han sin vinfärgade halssjal mot en tomteröd och läste ett underhållande kapitel från sin bok om en azalea som gått i arv från generationer och när svärmor överlämnade den några veckor före jul till nya svärdottern som INTE hade gröna fingrar.

/Annika Pålsson